När jag var 10 år fick jag en Kodak Instamatic. Jag var fångad. Fem år senare hade jag min första systemkamera (en rysk Zenit, 100% opålitlig) och var medlem i fotoklubb. Jag har stått åtskilliga timmar och nätter i mörkrummet och upplevt glädjen när bilden växer fram i framkallningen. Så småningom hjälpt andra i mörkrummet och utbildat. Fotade på fester under gymnasie- och universitetstiden, vilket kunde ge ett märkbart ekonomiskt tillskott. Med tiden klättrat på kamerastegen och använder sedan flera år Leica M och Hasselblad.

Så småningom, efter nästan ett halvsekel, blev jag digital. Skälen är flera; tekniken har utvecklats och det är inte längre meningsfullt att jämföra film med digital kod. Det är två olika media som kan användas på olika sätt. Dessutom har det blivit svårare att hitta lab som framkallar och kopierar, även om Kodak numera återupptagit tillverkning av vissa filmer.  Slutligen är det en fråga om vikt. Jag brukade fota närbild med Hasselbladaren, det blev en hel del utrustning och framförallt mycket tungt. Nu kan jag ta närbilder med hög teknisk kvalitet med en kamera som går ned i fickan.

HCB, och andra som inspirerat. Jag hämtar gärna inspiration från andra fotografer. Några som betytt mycket för mig, min bildsyn och mitt förhållningssätt till fotografi är Henri Cartier-Bresson, Christer Strömholm, Gerry Johansson, Lars Tunbjörk, Klara Källström, Nina Ericson, Ralph Gibson, Anders Petersen, Stephen Shore, Jeff Wall, Mary Ellen Mark, Sally Mann, Georg Oddner, Bernd och Hilla Becher, Lee Friedlander, William Eggleston, Paul Graham. För att nämna några.